SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
spa´tel substantiv ~n spatlar spatl·arett platt, av­långt redskap vanligen av trä, glas el. metall; anv. vid kemiska och farmaceutiska arbeten med hantering av små mängder ämnen, vid medicinska under­sökningar för ned­tryckning av tungan m.m. med.verkt.tungspatelsedan 1582av lat. spath´ula ’spadformigt verk­tyg’; jfr spackla, spade