SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
spet`sborgare substantiv ~n äv. vard. spetsborgarn, plur. ~, best. plur. spetsborgarna spets|­borg·ar·ensmå­borgerlig person psykol.yrk.JFRcohyponymkälkborgarecohyponymbrackacohyponymfilister sedan 1848efter ty. Spiessbürger med samma betydelse, urspr. ’borgare ut­rustad med spjut’; jfr spjut