SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
spex substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en spex·etparodiskt lust­spel med sånginslag särsk. odlat i student­kretsar; ofta med historiska händelser i karikatyr, gärna med anakronismer scen.studentspexupp­föra ett spexdet klassiska spexet ”Uarda”äv. om dråplig situation e.d. i verkliga livetvard.samman­trädet var rena spexetsedan 1861bildn. till spektakel