tryckår: 2009
1spik
substantiv ~en ~ar
spik·en1spetsig metallpinne med (platt) huvud i ena änden, avsedd att slås in i material med hjälp av hammare
verkt.JFRcohyponymskruv 1cohyponymdyckertcohyponymstift 1cohyponym2sömcohyponymbult
spikhuvudspikhålbetongspikstålspiktrådspikslå i en spikdra ut en spikhantera hammare och spiken bräda med rostiga spikar○ofta koll.han tog med sig tre paket spik och en hammareen spik i ngns/ngts likkistangt som så småningom kommer att vålla ngns/ngts död eller fördärv
hon ansåg att besparingarna på skolans område var en spik i nationens likkista
koka soppa på en spiksesoppa
(sista) spiken i kistanngt som gör ett svårt läge definitivt hopplöst
en strejk i gruvdistrikten kan bli spiken i kistan för det som länge varit landets viktigaste näring
slå/träffa huvudet på spikensehuvud 2
spiken i bottengaspedalen i bottenvard.
hon satte spiken i botten och körde söderut
sedan 1400–25 SOU; 1959 i bet. ’gaspedal’Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. spiker; urspr. ur en ordrot med bet. ’spetsig’; jfr spicken, spigg
2boll som slås direkt från utslagsplatsen och i hålet
i minigolf
Nollhon fick en spik på sista hålet○äv. i travsportogarderad häst i spelsystem
hon hade två spikar i de avslutande V75-loppensedan 1952Spiken syns ömsom krokig ömsom rak genom det fluidum som fyller livets skreva. Vem hoppas inte kunna ändra soppans smak?Majken Johansson, Villanella på en spik (1958)
2spik
adverb
●vanligen i vissa sammansättn.
i mycket hög grad
verkt.JFRcohyponymalldeles
spikrakspiksäkerhan var spik nyktersedan 1818till 1spik (trol. äv. med tanke på spikrak)

2spik
