SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1spik substantiv ~en ~ar spik·en1spetsig metallpinne med (platt) huvud i ena änden, av­sedd att slås in i material med hjälp av hammare verkt.JFRcohyponymskruv 1cohyponymdyckertcohyponymstift 1cohyponym2sömcohyponymbult spikhuvudspikhålbetongspikstålspiktrådspikslå i en spikdra ut en spikhantera hammare och spiken bräda med rostiga spikar○ofta koll.han tog med sig tre paket spik och en hammareen spik i ngns/ngts likkistangt som så småningom kommer att vålla ngns/ngts död eller fördärv​ hon an­såg att besparingarna på skolans om­råde var en spik i nationens lik­kista koka soppa på en spiksesoppa (sista) spiken i kistanngt som gör ett svårt läge definitivt hopp­löst​ en strejk i gruv­distrikten kan bli spiken i kistan för det som länge varit landets viktigaste näring slå/träffa huvudet på spikensehuvud 2 spiken i bottengas­pedalen i bottenvard.​ hon satte spiken i botten och körde söder­ut sedan 1400–25 SOU; 1959 i bet. ’gas­pedal’Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. spiker; urspr. ur en ord­rot med bet. ’spetsig’; jfr spicken, spigg 2boll som slås direkt från utslags­platsen och i hålet i mini­golf Nollhon fick en spik på sista hålet○äv. i trav­sporto­garderad häst i spel­system hon hade två spikar i de av­slutande V75-loppensedan 1952Spiken syns ömsom krokig ömsom rak genom det fluidum som fyller livets skreva. Vem hoppas inte kunna ändra soppans smak?Majken Johansson, Villanella på en spik (1958)
2spik adverb ●vanligen i vissa sammansättn. i mycket hög grad verkt.JFRcohyponymalldeles spikrakspiksäkerhan var spik nyktersedan 1818till 1spik (trol. äv. med tanke på spikrak)