SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
späck substantiv ~et späck·ettjock underhudsvävnad som huvud­sakligen består av fett­vävnad hos bl.a. vatten­levande dägg­djur och svin; anv. vid mat­lagning m.m. kokk.JFRcohyponymistercohyponymtalgcohyponym2flott späcklagerspäckskivaspäcktärninglinda köttet med späck eller baconsedan mitten eller senare hälften av 1400-taletLäke- och örte-böckerfornsv. späk; av lågty. spek med samma betydelse; av o­visst urspr.