SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
stabi´l adjektiv ~t stab·ilsom har väl samman­hållen konstruktion och god förmåga att stå emot yttre på­verkan admin.fys.MOTSATSantonymskrangligantonymlabil JFRcohyponymstadigcohyponymsäker 4 ett stabilt stålräckestolen verkade inte sär­skilt stabilbåten är stabilt byggd (adv.)äv. bildligt om person, mänskligt el. sam­hälleligt förhållande etc.ett stabilt förhållandeen stabil ekonomien stabil regeringhan är en lugn och stabil personpatientens till­stånd var stabiltsedan 1845av lat. stab´ilis ’stadig; o­rubblig; bestående’, till sta´re ’stå’; jfr etablera