SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
sta`dfästa verb stadfäste stadfäst, pres. stadfäster stad|­fäst·er1formellt fast­lägga samh.JFRcohyponymbekräfta 2cohyponymratificera stadfästa en domstadfästa beslutetstadfästa ngtsedan 1335stadgar utfärdade i Skara av kung Magnus till efterrättelse för alla västgötar (Svenskt Diplomatarium)fornsv. stadhfästa, till stadhfaster ’o­rubblig’; till 1stad 2 och 2fast 2styrka bibl.Nollstadfästa ngn i tronstadfästa ngn i ngtsedan 1335stadga utfärdad i Skänninge av kung Magnus om frid m.m. (Svenskt Diplomatarium)Subst.:vbid1-339286stadfästande, vbid2-339286stadfästning; vbid3-339286stadfästelse