SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ste`gel substantiv steglet, plur. ~, best. plur. steglen stegl·etpåle som (hjul med del av) en av­rättad persons kropp fästes på histor.samh.sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. stäghl; nära besl. med stag, stegla