tryckår: 2009
stolt
[stål´t]
adjektiv,
neutr. ~
●fylld av tillfredsställelse och självkänsla
över ngt positivt som vederbörande (direkt el. indirekt) är upphov till el. har anknytning till
admin.psykol.de var stolta över sina välartade barnden stolte nyblivne fadernhon var stolt ägare till en BMW○äv.som har stark känsla för sitt eget (höga) värde
och undviker allt som kan ifrågasätta det
han var stolt och lät aldrig någon sätta sig på honomhon var för stolt för att be om hjälp○äv. om handling e.d.hans stolta hållninghon gjorde ett stolt kast med huvudet○äv. om ngt som ger liknande intrycken fullriggare med det stolta namnet ”Äventyret”partiets stolta mål○äv. om ngt som ger anledning till stolthetpartiets stolta liberala traditionerlandets stoltaste stundstolt (över ngn/ngt/att+V/SATS), stolt (SATS)stolt som en tuppmycket stolt
han var stolt som en tupp när han mottog priset
sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. stolter ’ståtlig; framstående; stolt’; av lågty. stolt ’ståtlig; högmodig’; trol. besl. med stolle, stulta; stylta
