SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
stä`vja verb ~de ~t stävj·arförhindra eller mot­verka ngt icke önsk­värt, vanligen på ett tidigt stadium Nollstävja alkohol­missbruketstävja bidrags­fusketstävja ngtsedan 1764trol. av isl. stefja, no. stevja ’hindra; hejda’ Subst.:vbid1-348023stävjande