SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
stöd substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en stöd·etan­ordning som hjälper till att stödja kroppen el. en kropps­del; ibl. mera med tanke på själva stödjandet ekon.JFRcohyponymfäste 2 stödförbandstödstrumpaett­åringen kunde redan gå utan stödhon kände sig yr och var tvungen att ta stöd mot dörr­postenäv. betr. annan före­teelsestödsegelbokstödcykelstödäv. mer abstrakthjälp ibl. med bi­betydelse av sympati stödaktionstödtruppväljarstödhel­hjärtat stödfolkligt stödhon har styrelsens fulla stödhan behövde deras moraliska stödspec. om (sam­hällelig) ekonomisk hjälpstödköpstödåtgärdexportstödpresstödstatligt stödfinansiellt stödstöd (mot ngt), stöd (för/till/åt ngn/ngt)sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. stydh, äldre studh ’stolpe; stöd; hjälp’; jfr stödja, 1stötta