SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
subb`a substantiv ~n subbor subb·an(ned­gången och o­vårdad) kvinna starkt ned­sätt.; särsk. i mäns språkallmän värderingyrk.sedan 1838sv. dial. subba med samma betydelse, till subba ’smutsa ner; vara sölig’; trol. av ljud­härmande urspr.