SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1sund adjektiv sunt 1som har god hälsa fysiskt och psykiskt admin.med.JFRcohyponymfrisk 1 han verkade sund och väl­måendeen sund själ i en sund kroppäv. om handling e.d.en sund och normal aptiten sund och stark kärlekäv. bildligtförnuftig sunda å­sikteren sund ekonomisk politiki ett ut­tryck försvagat till (nästan) rent utfyllnads­ordvanligt sunt (bond)förnuft säger att man inte kan ringa klockan 3 på nattenvara vid (sina) sunda vätskorse1vätska sedan 1480öppet brev utfärdat av Magnus Pedersson med gåvor till Riseberga kloster i Närke (Närkes medeltida urkunder)fornsv. sunder; av lågty. sunt med samma betydelse; av om­diskuterat urspr. 2som främjar god hälsa med.JFRcohyponymhälsosam en sund kost­hållningsunda vanor med mycket motionett sunt klimatsund (för ngn) (att+V)sedan 1536En sund själ i en sund kropp.Efter en formulering av den romerske skalden Juvenalis (död ca 135 e.Kr.)
2sund substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en sund·etrelativt smal vattenpassage som förbinder två större vatten på samma nivå el. skiljer en ö från fast­landet el. från en annan ö geogr.tidvatten­strömmarna i sundetljusen på an­dra sidan sundetspec. (i namnliknande an­vändning) om passagen mellan Skåne och Själlandvanligen best. f. sing. ta färjan över Sundetsedan 1000-taletrunsten, Funbo, Uppland (Sveriges runinskrifter)runform sunti (dat.), fornsv. sund; gemens. germ. ord; bildn. till simma