SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1sunn`an adverb sunn·anvanligen i sammansättn. från söder geogr.sunnanbrissunnanvindäv.i söder sunnanskogsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. sunnan; besl. med 1söder
2sunn`an substantiv, best. f. ~, n-genus sunn·ansunnan­vind meteorol.sedan ca 1520Peder Månssons Skrifter på svenskafornsv. sönnan