SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
sunn`anvind substantiv ~en ~ar sunn·an|­vind·envind från söder meteorol.sedan 1745Och flickan sa till sunnanvind, Du rör inte floret på hatten min, för den ska vara fin för sen i kväll ska jag träffa min älskade vän.Alf Prøysen, Sunnanvindsvalsen (Svensk övers. Ulf Peder Olrog; det norska originalet t.ex. i förf.:s Samlede viser og vers, 1975)