SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
svag adjektiv ~t 1som har liten muskel­kraft om person el. (del av) kropp admin.fysiol.MOTSATSantonymstark 1 JFRcohyponymkraftlöscohyponymveklig han var svag i benenefter sjukdomen var hon ganska svagäv. om handling, process, maskin e.d.en svag knackning på dörrenen svag pulsha svag syn på ena ögaten svag motorha svag hälsaäv. i fråga om mindre stabil själslig förmågaen svag viljahon har svaga nerverhan har svag karaktärhan är svag i tronäv.som har liten handlings­kraft och makt en svag regeringäv.som inte håller för stor belastning svag isrepet var för svagtäv. om natur­företeelsesom ut­vecklar liten kraft svag till måttlig, växlande vinddet svaga könetsekön 1 vara svag för ngn/ngtha svårt att mot­stå ngn/ngthon är väldigt svag för semlor sedan ca 1500Josua bok, Domare bokenfornsv. svaker, svagher; av lågty. swak med samma betydelse, urspr. trol. ’böjlig’ 2(tämligen) dålig i ngt admin.allmän värderingsvag i mattesvag i gymnastikäv. i ut­tryck för (moraliskt) klander e.d.det var svagt av honom att inte komma när han hade lovatsvag (i ngt), svag (på att+V)sedan 16953som har liten om­fattning utstr.MOTSATSantonymstark 3 sätt ugnen på svag värmeen svag skiftning av blåtten svag konjunktur­uppgångsedan 1520-taletGamla eller Eriks-Krönikan4som gör litet in­tryck på sinnena el. kroppen; spec. med tanke på lukt och smak utstr.MOTSATSantonymstark 4 svagt teen svag doft av syrenför svag kryddningspec. äv. om dryck med liten mängd alkoholsvagdrickaservera svaga drinkarspec. äv. om ljus(intryck)svagt grynings­ljusen svag glöd­lampaspec. äv. om ljud(intryck)sjuklingens svaga röstsvaga glasögonseglasögon sedan ca 16555som bildar imperfekt­formen med hjälp av ändelse och vanligen utan vokalväxling; om verb språkvet.MOTSATSantonymstark 5 ”kasta” och ”köpa” är svaga verbäv. om den adjektiv­böjning som före­kommer bl.a. efter best. artikeli ut­trycket ”den tjocka boken” har adjektivet svag böjningsedan 1849