SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
svank substantiv ~en äv. ~et, plur. ~ar äv. ~, best. plur. ~arna äv. ~en svank·eninåt­böjt parti av rygg­raden ovan­för kors­ryggen el. i halsryggen (hals­kotorna) med.svankryggpressa ut svankensedan 1780sv. dial. svank ’svank­ryggig; fördjupning; sänka i marken’; besl. med svacka