SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1syd substantiv, ingen böjning, n-genus 1det väder­streck som solen på vårt halv­klot står i vid middags­höjd särsk. vid an­givande av vind­riktning geogr.SYN.synonym1söder 1 sydgränssydvartvarma vindar från sydvinden hade gått över på sydibl. som konventionell beteckning på en av spelarna i bridge­partiSyd åter­kom med två sangsedan 1693av lågty., ty. süd med samma betydelse; jfr 1söder 2vanligen i sammansättn. sydlig del av visst om­råde ofta i namn geogr.sydafrikansksydeuropéSydamerikaSydatlantenibl. i mer informella lokala namn e.d.Centrum sydsedan 1885
2syd adverb söder särsk. sjö., meteorol.meteorol.sjö.sese2söder syd om Ö­landsedan 1698