SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
sys`terson substantiv ~en systersöner syster|­son·enson till (viss persons) syster släkt.yrk.JFRcohyponymnevö han är systerson till NNngns systerson, systerson till ngnsedan 1000-taletrunsten, Överselö, Södermanland (Sveriges runinskrifter)runform sustursun, fornsv. systor son