SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
`ga verb ~de ~t såg·ar1skära med såg i ngt, så att det delas i två delar; vanligen genom att dra redskapet fram och till­baka arb.sågspånvirket sågas med kap­såg och kant­sågibl. med ton­vikt på resultatetofta med partikel, särsk.upp såga vedsåga upp ett hål i taketi perf. part. spec. (i biologiska samman­hang)försedd med tänder i kanten som ett såg­blad JFRcohyponymsågtandad sågade bladäv. bildligt om att smidigt ta sig fram (mer el. mindre i sick­sack) genom hinder e.d.vanligen refl. och med partikelni­genom de sågade sig elegant i­genom motståndarförsvaretsåga (upp/igenom) ngtsåga av den gren man (själv) sitter påsegren 1 sedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. sagha 2kritisera skonings­löst och från­känna allt värde vard.Nollkritiken sågade före­ställningensåga ngn/ngtsedan 1984Subst.:vbid1-352797sågande, vbid2-352797sågning