SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
tabell´ substantiv ~en ~er tab·ell·enkoncentrerad, över­skådlig upp­ställning av fakta i rader och kolumner vanligen av fakta som kan ut­tryckas med siffror bok.tabellbilagamultiplikationstabellskattetabelltidtabellen tung akademisk apparat av fot­noter och tabellertabellen visar in­vånarnas fördelning på o­lika åldrarspec. om upp­ställning som an­ger läge i på­gående idrotts­tävling (ofta i mer el. mindre bildlig an­vändning)vard.tabelltrealaget har börjat klättra upp­åt i tabellenen tabell (över ngt/SATS)sedan 1729via ty. av lat. tabell´a ’liten tavla’, till tab´ula, se tavla