SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
takt substantiv ~en ~er takt·en1minsta åter­kommande rytmiska enhet i regel­bundet förlopp; spec. i musik och bunden vers litt.vet.musiktaktlängdtaktstreckhon spelade några takter av Marseljäsenspec. äv. om (tiden för) kolvens rörelse mellan vändlägena i kolv­motorfyrtaktsmotorsedan 1734via ty. el. fra. av lat. tac´tus ’beröring’, till tan´gere ’röra vid; slå’ 2regel­bunden rytm som kan markeras med slag e.d. med konstanta tids­intervall emellan musiktaktfasttrefjärdedelstaktvalstaktstampa taktenhon slog takten på trummani vissa ut­tryck äv.samma rytm t.ex. som visst musik­stycke gå i takthålla taktenkomma ur taktdansa i takt med musikenäv. mindre exakt, betecknande att en viss process e.d. förlöper parallellt med (och beroende av) en annanJFRcohyponymtakt 3 ut­släppen ökar i takt med an­talet kol­kraftverkett författarskap som är i takt med tiden(i) takt (med ngn/ngt)ange taktenspela en ledande rollGeorg Brandes an­gav takten i det litterära och politiska upp­brottet i Norden under 1880-talet; hemma­laget an­gav takten genom att göra 1-0 efter bara tre minuters spel sedan 17103hastighet så­väl i fråga om konkret rörelse som om process o.d. Nollfys.sprintertaktstudietaktutbyggnadstakti lugn takti snabb taktöka taktenslå av på taktendata­tekniken ut­vecklas i rasande taktsedan ca 17404endast plur. (god) prestations­förmåga vard.psykol.JFRcohyponym2ruter laget visade nu helt an­dra takter än senasthon visade att de gamla takterna sitter i än­nudet är rätta takter!sedan 19165knappast plur. känsla för hur man und­viker att såra eller förarga an­dra särsk. i öm­tåliga situationer psykol.JFRcohyponymdiskretion med­delandet om döds­fallet var skrivet med takt och fin­känslighetvissa myndighets­personers snorkighet och brist på takttakt och ton fin­känslighetatt göra reklam för en begravnings­byrå kräver takt och ton sedan 1795