SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
tatt`are substantiv ~n äv. vard. tattarn, plur. ~, best. plur. tattarna tatt·ar·enmed­lem av en socialt ut­stött folk­grupp som i­bland av­viker från majoriteten genom att inte vara bo­fast och på felaktiga grunder trotts vara rasmässigt av­vikande ned­sätt.land.sociol.yrk.tattarsläktsedan 1512Stockholms stads tänkeböckerfornsv. tartare, tater ’tattare; zigenare’; av lågty. tatere ’tatar; tattare’; samma ord som tatar