SAOL     SO     SAOB  

SO

Svensk ordbok

tryckår: 2009  

tem´pus substantiv, plur. ~, neutr. temp·us●böjningskategori hos verb, med upp­gift att förlägga verbhandlingen till viss tid i förhållande till ngn tid­punkt, t.ex. talögonblicket språkvet.SYN.synonymtidsform tempusböjningtempusformverbets viktigaste tempus för förfluten tid är imperfekt och perfektsedan 1730av lat. tem´pus ’tid’; jfr temperera, tempo

SO

Alfabetisk lista

  tempoarbete subst
  tempobeteckning subst
  tempolopp subst
  temporal adj
  temporär adj
  tempus subst
  tempusväxling subst
  ten subst
  tendens subst
  tendentiös adj
· tendensiös

  Till   alla ordböcker