SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ti`dtagarur substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en tid·tag·ar|­ur·etsär­skilt konstruerad klocka som lätt kan stoppas och sättas i gång och som mäter tid med stor nog­grannhet särsk. anv. i idrottssammanhang instr.tid.SYN.synonymstoppur sedan 1913