SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
tinn`ing substantiv ~en ~ar tinn·ing·endet plana partiet på var­dera sidan av pannan där benet är särsk. tunt anat.håret var grått vid tinningarnablodet bultade i tinningarnade grå tinningarnas charmsecharm sedan ca 1420Legenden om Gregorius af Armenienfornsv. thynninger; jfr isl. þunnvangi med samma betydelse, trol. till þunnr ’tunn’ och vangi ’kind’