SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1tjafs substantiv ~et tjafs·eto­nödigt och tröttande prat ofta med an­tydan om ständig upp­repning vard.komm.inget tjafs nu ungar, bums i säng!äv.o­nödigt krångel en massa tjafs i tullentjafs (med ngn) (om ngn/ngt/att+V/SATS)sedan 1905till tjafsa
2tjafs substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en tjafs·etnedersta, ut­svängd del av byx­ben typisk för modet bl.a. under 1970-talet vard.kläd.sedan 1942sv. flottistjargong tjafs ’byxor; byxor med ut­svängda ben’; trol. av eng. chaps ’ut­ställda byxliknande ben­skydd av läder, som an­vänds av cow­boys’; av spa. chaparreras, med samma bet. som chaps