SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1ton substantiv ~en ~er ton·en1ljud som är samman­satt av regel­bundna svängningar av ett bestämt svängnings­tal och där­för upp­fattas som rent och sångligt; särsk. om musikaliskt ljud men äv. all­männare fys.musikJFRcohyponymbullercohyponymklang tonhöjdtonstyrkahalvtonheltonen hög tonen låg tonen ren tonhålla tonentonen ”c”hon behärskar inte riktigt de höga tonernaden sista tonen dog bortsignal­hornets toni plur. ofta med tanke på musikalisk helhet (av toner och klanger)tonsättarefolkvisetonkända toner från Wiende gick till altaret till tonerna av Mendelssohns bröllops­marschäv.klang(färg) molltonorgelns tonfiolen hade en vacker tonange tonenspela en ledande rolli ngn grupp e. d.det var amerikanerna som an­gav tonen i över­läggningarna anslå/slå an tonen (för ngt)från början sätta sin prägel (på ngt)t. ex. på en sammankomstJules Sylvains ör­hänge Tvenne hjärtan slog an tonen för kvällen redan i entrén sedan 1430–50Konung Alexanderfornsv. ton, tona; av lågty. ton, lat. ton´us med samma betydelse; av grek. ton´os ’spänning; sträng; ton’; jfr monoton, tänja 2sätt att tala som vittnar om viss in­ställning, sinnes­stämning e.d. komm.JFRcohyponymröstläge brösttonkommandotonsamtalstonhon svarade i en lik­giltig tonrösten hade en försmädlig tonan­vänd inte den tonen när du talar till äldreäv. bildligtsätt att upp­träda det hör till god ton att hälsaäv. om an­dra karakteristiska drag som gör visst in­trycken helt ny ton i före­ställningenen ton av svår­mod i hans nya dikt­samlingta sig tonupp­träda ut­manandei ord och handlingakta dig för att ta dig ton mot mig! takt och tonsetakt 5 sedan ca 1500Svenska Böner från medeltiden3(bestämd) färg­nyans med tanke på dess läge i spektrum färg.konstvet.JFRcohyponymfärgton gråtonafton­himlens röda toner(gå) ton i ton(vara) sam­stämdhennes läpp­stift går ton i ton med klänningen sedan 1832Tanke, vars strider blott natten ser! Toner, hos eder om vila den ber. Hjärta, som lider av dagens gny! Toner, till eder, till er vill det fly.Erik Gustaf Geijer, Tonerna (1834)
2ton [tån´] substantiv ~net, plur. ~, best. plur. ~nen tonn·et1(vikt­enhet som mot­svarar) tusen kilogram mått.megatonbron tål en belastning av sex tonofta (ngt o­egentligt) i fråga om fartygskapacitet, spec. för att an­ge den totala vikt som kan lastas på far­tygetdödviktstonett far­tyg på 40 000 ton död­viktett ton (ngt), ett (av ngt)sedan 1795av eng. ton med samma betydelse; av samma urspr. som 1tunna 2en enhet för an­givande av ett far­tygs totala lastningsvolym mot­svarande knappt 3 kubik­meter mått.sjö.SYN.synonymregisterton JFRcohyponymtonnage 1 en olje­tanker på 300 000 (register)tonsedan 1788