SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
transmute´ra verb ~de ~t trans·mut·er·argenom­gå transmutation kem.äv.få att genom­gå transmutation transmuterade ämnentransmutera (ngt)sedan ca 1725av lat. transmuta´re ’byta ut’; jfr mutera Subst.:vbid1-366828transmuterande, vbid2-366828transmutering; transmutation