SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
trass´el substantiv trasslet trassl·et1avfallsgarn som an­vänds för ren­göring och putsning hush.bomullstrasselsmörjtrasseläv.till­trasslad an­samling av garn el. annat material stickningen var ett enda trasselsedan 1872till trassla 2besvär eller problem av svår­överskådlig natur NollJFRcohyponymkrångel 1cohyponymoredacohyponymstrul det var något trassel med tåg­förbindelsernade fick en massa trassel med polisentrassel (med ngn/ngt)sedan 1626