tryckår: 2009
1trick
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
trick·et●listigt tillvägagångssätt för att komma till rätta med ngn svårighet eller lösa ett problem
komm.JFRcohyponymknepcohyponymkonst 1
trickfilmregitrickreptrickhan försökte alla möjliga trick för att rymmatrollkarlens berömda tricktändsticksproblemet löstes med ett enkelt trick○ofta om otillbörlig el. otillåten metod, för att vinna ngn fördelövertalningstrickden ene brottaren använde fula trick som domaren inte sågsedan 1923av eng. trick med samma betydelse; till normandiska trichier (fra. tricher) ’bedra; spela falskt’
2trick
substantiv ~et äv. ~en, plur. ~ äv. ~ar, best. plur. ~en äv. ~arna
trick·et●hemspelat stick utöver de sex första
i bridge och andra kortspel
spel.sese2stick 4
han gjorde sex trick, dvs. lillslamsedan 1817av samma urspr. som 1trick

2trick
