SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
trumfa i´ verb trumfade trumfat trumf·arfå att tro eller lära sig ofta genom energisk på­verkan komm.han lyckades trumfa i vakten att han hade ett viktigt ärendehon trumfade i dem multiplikations­tabellentrumfa i ngn ngt/SATSsedan 1823Subst.:vbid1-368902itrumfande, vbid2-368902itrumfning