tryckår: 2009
udd
substantiv ~en ~ar
udd·en1spetsig ände på föremål
särsk. vapen el. redskap
komm.verkt.JFRcohyponymspets 1
uddspetsknivsuddspetsa bytet på uddenudden på pennan○äv. bildligt, spec.(intellektuell) skärpa
en satir utan uddudden var riktad mot rasisterna○spec. äv. sportförmåga att nå önskat resultat
lagets anfall saknar udd och har bara gjort ett mål på fem matcherbryta/ta udden av ngtta bort anfallskraften från ngt
premiärministern försökte ta udden av kritiken genom att utlysa nyval
spjärna mot uddengöra ett sista försök till motståndurspr. bibl.sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. udder, odder; gemens. germ. ord; besl. med 1ort
2flik på virkad spets
handarb.uddbrodyrsedan 1554Det ena vore väl: att vara som man är Det andra är väl: att mot udden spjärna Och hade jag den skarpa udden mindre kär så vore jag som andra, mer än gärna.Gunnar Ekelöf, Envoi (i Om hösten, 1951)
