SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
udd substantiv ~en ~ar udd·en1spetsig ände på före­mål särsk. vapen el. redskap komm.verkt.JFRcohyponymspets 1 uddspetsknivsuddspetsa bytet på uddenudden på pennanäv. bildligt, spec.(intellektuell) skärpa en satir utan uddudden var riktad mot rasisternaspec. äv. sportförmåga att nå önskat resultat lagets an­fall saknar udd och har bara gjort ett mål på fem matcherbryta/ta udden av ngtta bort anfallskraften från ngtpremiär­ministern försökte ta udden av kritiken genom att ut­lysa ny­val spjärna mot uddengöra ett sista försök till mot­ståndurspr. bibl.sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. udder, odder; gemens. germ. ord; besl. med 1ort 2flik på virkad spets handarb.uddbrodyrsedan 1554Det ena vore väl: att vara som man är Det andra är väl: att mot udden spjärna Och hade jag den skarpa udden mindre kär så vore jag som andra, mer än gärna.Gunnar Ekelöf, Envoi (i Om hösten, 1951)