tryckår: 2009
ulv
substantiv ~en ~ar
ulv·en●varg
ngt åld. el. högt.zool.ulvagapvarulven ulv i fårakläderen farlig person som på ytan verkar ofarlig och snällurspr. bibl.
han var omåttligt populär inom koncernen men konkurrenterna beskrev honom som en ulv i fårakläder
tjuta med ulvarna(tanklöst) instämma i majoritetens (oberättigade) kritikav ngn/ngtsedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. ulver; gemens. germ. ord, besl. med bl.a. lat. lup´us ’varg’
