SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ulv substantiv ~en ~ar ulv·envarg ngt åld. el. högt.zool.ulvagapvarulven ulv i fårakläderen farlig person som på ytan verkar o­farlig och snällurspr. bibl.han var o­måttligt populär in­om koncernen men konkurrenterna beskrev honom som en ulv i fåra­kläder tjuta med ulvarna(tank­löst) in­stämma i majoritetens (o­berättigade) kritikav ngn/ngtsedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. ulver; gemens. germ. ord, besl. med bl.a. lat. lup´us ’varg’