SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
um`gänge substantiv ~t ~n um|­gäng·etdet att um­gås sociol.JFRcohyponymsamvarocohyponymsällskap 1 vardagsumgängesocialt umgängeidka umgängehan har rätt till visst umgänge med barnen efter skils­mässanibl. äv. mer el. mindre konkretumgänges­krets de har ett stort umgängeibl. (i vissa ut­tryck) om sexuell sam­varokönsumgängesexuellt umgängeäv.det att studera eller ägna intresse åt ngt författarens umgänge med sagor har studerats av forskarnamer varsamhet i vårt umgänge med naturenumgänge (med ngn/ngt), umgänge (mellan ngra)intimt umgänge sam­lagtrots att jätte­pandorna delat bur i två år har de inte visat något intresse för intimt um­gänge sedan 1502Ett forn-svenskt legendariumfornsv. um­gänge, till umganga(s), se umgås