SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
un`dantränga verb undanträngde undanträngt, pres. undantränger und·an|­träng·erofta lös förb., jfrtränga 2 förflytta till annan, mer undan­skymd plats konkret el. (vanligen) abstrakt Nollde försökte undantränga minnet av det döda barnetundantränga ngn/ngt (ngnstans)sedan 1799Subst.:vbid1-375383undanträngande, vbid2-375383undanträngning