SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
un`derdrift substantiv ~en ~er under|­drift·enpå­stående som tar till i under­kant mest i skämts. syfte komm.MOTSATSantonymöverdrift JFRcohyponymlitotescohyponymunderstatement att tala om en lyckad debut vore en underdrift – hon gjorde helt enkelt succésedan 1894