tryckår: 2009
un`derdånig
adjektiv ~t, i superl. ibl. ~st
under|dån·ig●som (tydligt) visar medvetenhet om sin underordnade ställning
om person; ofta i påfallande hög grad
admin.komm.JFRcohyponymödmjukcohyponymdevot
det var påfallande hur underdånig han var mot sin chefunderdånig (mot ngn)sedan 1386brev från frälsemän och allmoge i Finland till kung Albrekt (Styffe)fornsv. undirdanogher; av lågty. underdanich med samma betydelse, till underdan ’undersåte; underställd’
adjektiv ~t, i superl. ibl. ~st
under|dån·ig●som (tydligt) visar medvetenhet om sin underordnade ställning
om person; ofta i påfallande hög grad
admin.komm.JFRcohyponymödmjukcohyponymdevot
det var påfallande hur underdånig han var mot sin chefunderdånig (mot ngn)sedan 1386brev från frälsemän och allmoge i Finland till kung Albrekt (Styffe)fornsv. undirdanogher; av lågty. underdanich med samma betydelse, till underdan ’undersåte; underställd’
