SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
underground [an´dergraond] substantiv, ingen böjning, n-genus under|­groundvanligen i sammansättn. el. adjektivisk an­vändning kultur­yttring som inte är offentligt god­tagen men ofta gillad av radikaler och ungdomar Nollundergroundfilmundergroundmusiken konstnär som gått från underground till etablissemangsedan 1965av eng. under­ground med samma betydelse; till 1under och eng. ground ’mark’, samma ord som 2grund