SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
upp`ehälle substantiv ~t uppe|­häll·etdet man behöver för att leva t.ex. pengar, mat och hus­rum kokk.samh.JFRcohyponymförsörjning fritt uppehälletjäna sitt uppehällesedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. uppehälde, till halda uppe ’hålla uppe; försörja’; jfr samhälle