SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
upp`höja verb upphöjde upphöjt, pres. upphöjer upp|­höj·er1till­erkänna högre rang samh.ett par av stats­sekreterarna upphöjdes till ministraren lag som upphöjdes till grund­lagupphöja ngn/ngt till ngn/ngtsedan ca 1385Klosterläsningfornsv. uphöghia 2vanligen perf. part. multiplicera (ett tal) med sig självt ett an­tal gånger som fram­går av den s.k. exponentens värde ngt all­männare definition i mat. samman­hangmat.2 upphöjt till 3 (23) är lika med 2x2x2=8upphöja ngt till ngtsedan 1915Subst.:vbid1-378088upphöjande, upphöjning; upphöjelse (till 1)