SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
upp`resa verb uppreste upprest, pres. uppreser upp|­res·er1ofta lös förb., se2resa 1 upp­föra (i mer eller mindre lod­rät riktning) Nolluppresa en minnes­vårdett altare upprest till gudens äraäv. bildligti vissa ut­tryck ngt högt.flera frågor upprestes efter hans taluppresa ngtsedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. upresa 2få att börja göra upp­ror Nollgerillan uppreste folket mot regeringenuppresa ngra (mot ngn/ngt)sedan slutet av 1400-taletH[elige] Susos Gudeliga Snilles VäckareSubst.:vbid1-378831uppresande, vbid2-378831uppresning