SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
u`rverk substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en ur|­verk·etinre mekanism i ur, bestående av ett system av kugg­hjul som över­för driv­kraften till en nog­grann rörelse hos visarna instr.tid.äv. om liknande an­ordning för (nog­grann) fjäderdrift av instrument, lek­sak m.m.barografen drivs av ett urverkäv. bildligt, särsk. för att an­ge perfektion i sam­ordnad verksamhetsam­spelet i laget var rena urverketsedan 1842En apelsin med urverk.Svensk titel på Anthony Burgess’ roman A clockwork orange (1962), en skräckvision av ett högteknologiskt och våldspräglat framtidssamhälle