SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
u`tföra verb utförde utfört, pres. utför ut|­för·de1vara verksam med och föra (upp­drag eller handling) till sitt slut NollJFRcohyponymgenomföra utföra ett upp­dragman miss­tänkte NN för att ha utfört dådetäv. ngt ut­vidgaten sekretär utförd i mahognyutföra ngtsedan 1430–50Konung Alexanderfornsv. ut­föra 2ofta lös förb., seföra 1 föra ur landet samh.trafik.MOTSATSantonyminföra 1 utförselendast en begränsad mängd valuta får utförasutföra ngn/ngt (ngnstans)sedan ca 1452Nya eller Karls-Krönikan3flytta över (bokföringssumma) till annan kolumn ekon.under­skott i kolumnen Förmögenhet utförs med 0utföra ngt (med ngt)sedan 1566Subst.:utförande, vbid2-381993utföring (till 3); utförsel (till 2)