SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
u`tmejsla verb ~de ~t ut|­mejsl·arvanligen perf. part. nog­grant forma (hårt material) med mejsel konstvet.vanligen bildligtfint utmejslade ansikts­dragett fint utmejslat roll­porträttutmejsla ngtsedan 1872; 1861 i bildl. bem.Subst.:vbid1-382883utmejslande, vbid2-382883utmejsling