SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
vagan´t substantiv ~en ~er vag·ant·enkring­vandrande skald under medel­tiden; vanligen rekryterad bland studenter och präster utan ämbete histor.litt.vet.JFRcohyponymtrubadur vagantpoesisedan ca 1630av lat. vag´ans, till vaga´ri ’ströva om­kring’; till vag; jfr extravagant