tryckår: 2009
1vass
adjektiv ~t
●som har mycket spetsig vinkel
längs en kant el. vid en viss punkt, och som därför (ofta) går lätt att skära el. sticka med
admin.form.MOTSATSantonymtrubbig
JFRcohyponymskarp 1cohyponymspetsig
vasseggaden vass kniven vass nålen vass näsavassa taggarvassa kanter○äv. bildligtskarp, genomträngande
ett vasst ljusen vass rösten vass blick○spec. med bibetydelse av hånfullhet o.d.vass kritikvass satiren vass polemikvassa anmärkningarhan har en vass tunga○äv. om positiva företeelser, ofta med tonvikt på effektiviteten vass spurten vass avslutare som ofta gör målhemmalaget borde ha avgjort matchen på sina vassa chanserha en vass pennasepenna 1
ha vassa armbågarsearmbåge
vara ett strå vassaresestrå
sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. hvass; gemens. germ. ord, besl. med sv. dial. vat(er) ’modig; rask’; jfr 1hot, kavat, vässa
2vass
substantiv ~en ~ar
vass·en●vanligen koll.
ett mycket högt, bredbladigt gräs som har småax i yvig, violettbrun vippa
och växer i el. vid vatten, särsk. vid insjöstränder, ofta i stora, täta bestånd
bot.JFRcohyponymblomvass
vassflöjtvassmattavassruggevassrörbladvassgäddan lurade i vassen○äv. bildligt i uttryck för ngt dolt och lömskthan klarade NN, men nu lurar ON i vassenhur (ända) in i vassenhur tusanvard.
hur ända in i vassen kör du?
skära pipor i vassense1pipa 2
så (ända) in i vassentill den milda gradvard.
tjejerna var laddade så in i vassen inför finalen
sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. vas; svenskt ord av oklart urspr.; ev. besl. med vada

2vass
