SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1vass adjektiv ~t som har mycket spetsig vinkel längs en kant el. vid en viss punkt, och som där­för (ofta) går lätt att skära el. sticka med admin.form.MOTSATSantonymtrubbig JFRcohyponymskarp 1cohyponymspetsig vasseggaden vass kniven vass nålen vass näsavassa taggarvassa kanteräv. bildligtskarp, genom­trängande ett vasst ljusen vass rösten vass blickspec. med bi­betydelse av hån­fullhet o.d.vass kritikvass satiren vass polemikvassa an­märkningarhan har en vass tungaäv. om positiva före­teelser, ofta med ton­vikt på effektiviteten vass spurten vass av­slutare som ofta gör målhemma­laget borde ha av­gjort matchen på sina vassa chanserha en vass pennasepenna 1 ha vassa armbågarsearmbåge vara ett strå vassaresestrå sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. hvass; gemens. germ. ord, besl. med sv. dial. vat(er) ’modig; rask’; jfr 1hot, kavat, vässa
2vass substantiv ~en ~ar vass·envanligen koll. ett mycket högt, bred­bladigt gräs som har små­ax i yvig, violettbrun vippa och växer i el. vid vatten, särsk. vid insjöstränder, ofta i stora, täta bestånd bot.JFRcohyponymblomvass vassflöjtvassmattavassruggevassrörbladvassgäddan lurade i vassenäv. bildligt i ut­tryck för ngt dolt och lömskthan klarade NN, men nu lurar ON i vassenhur (ända) in i vassenhur tusanvard.hur ända in i vassen kör du? skära pipor i vassense1pipa 2 så (ända) in i vassentill den milda gradvard.tjejerna var laddade så in i vassen in­för finalen sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. vas; svenskt ord av o­klart urspr.; ev. besl. med vada