SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ver`ka verb ~de ~t verk·ar1fort­löpande in­rikta sina krafter på visst resultat el. för ut­övande av viss funktion; om person e.d.; vanligen inte betr. direkta, fysiska in­satser arb.JFRcohyponymarbeta 2cohyponymagera 1cohyponymhandla 1cohyponymoperera 1 han verkade som lärare i många åren organisation som verkar för fred och ned­rustningverka (för ngt/att+V/SATS), verka (som ngn)sedan 1499Stockholms stads tänkeböckerfornsv. värka; till verk 2ha viss verkan NollJFRcohyponyminverka motion kan verka avslappande”hemma-hos-insatser” an­ses verka före­byggandetabletten verkade, huvud­värken försvanngiftet verkade inte mot myrornaverka (mot ngn/ngt), verka (SÄTT) (på ngn/ngt)sedan 15953ge in­tryck av att vara NollSYN.synonymförefallasynonymtyckas han verkade arghon verkade tro­värdigäv. i konstruktion med verb i inf. el. med bi­satsge in­tryck av att släkten verkade ha glömt hennedet verkade som om hon var argverka (vara) ADJ, verka V, verka som SATSsedan 1872Subst.:vbid1-389449verkande (till 1 + 2), verkning (till 2); verkan (till 2) Medan giftet verkar.Titel på diktsamling av Bruno K Öijer (1990)   Betydelsen ’tyckas, synas’ är överraskande ny. Bara i drygt hundra år har vi kunnat säga hon verkade ledsen. Tidigare betydde verka enbart ’arbeta’ eller ’ha (viss) verkan’. Vi kan ana hur betydelseövergången har gått till i uttryck som tabletten verkade lugnande, där verkade i första hand betyder ’ha (lugnande) verkan’ men med lite god vilja också kan tänkas ha betydelsen ’tycktes’.