SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1versa´l substantiv ~en ~er vers·al·enversal (tryck)bokstav bok.språkvet.JFRcohyponym3gemen sedan 1525efter ty. Versalie med samma betydelse, eg. ’bok­stav i vers­radens början’; till vers Det är allmänt känt att namn inleds med versal, men när det gäller sammansatta ord med namn som första led har bruket varit vacklande. Rekommendationen är nu att man inleder också sådana ord med versal: Nobelpris, Stockholmsområdet, Strindbergsforskare.
2versa´l adjektiv ~t vers·alsom in­går i det (tryck)alfabet som bl.a. an­vänds i namns begynnelse­bokstäver litt.vet.språkvet.JFRcohyponym1gemen 3 versala, eller i dagligt tal stora, bok­stäversedan 1882